Det har länge funnits en del längre simlopp. Vansbrosimningen kanske är det äldsta loppet i världen. Det började redan 1950. Deltagarna i loppet simmar sammanlagt 3000 meter i Vanån och Västerdalälven. Sedan 1971 är Vansbrosimningen en del av en “Svensk klassiker”. Swimrun däremot är en ganska ny tävlingsform som startade i Stockholms skärgård så sent som 2006. Den har snabbt vuxit och blivit populärt i många länder. Vid årsskiftet fanns det cirka 500 kända lopp runt om i världen.
Swimrun
Ett lopp i swimrun måste innehålla minst två simsträckor och två löpsträckor. Den första tävlingen kallades för “ö till ö“, och det årliga loppet rankas numer som världsmästerskapet i swimrun. Ö till ö går från Sandhamn i norr till Utö i söder, en sträcka på 75 kilometer. Endast 10 kilometer är simning, men man hoppar i plurret hela 24 gånger under loppet. 65 kilometer är terränglöpning över olika öar på vägen. Swimrun är på så sätt mycket olikt triathlon. Förutom att man inte har ett cykelmoment är den stora skillnaden att man inte byter om under loppet. Du simmar med löparskorna på och du springer med våtdräkten på.
Efter målgången är det säkert skönt att byta våtkläderna mot vårkläderna. Numer finns det individuella lopp men det startade som, och förekommer mest frekvent som, en tävling för tvåmannalag. Lagmedlemmarna är där för att stötta och pusha på varandra. Att man är två har även med säkerheten att göra. Man får i de svenska swimrun-loppen ha med sig olika hjälpmedel som dolme, paddel eller fenor. Enda kravet är att de inte får vara för stora och att du har med dig all utrustning till målet som du hade med dig vid starten. Vissa av de nyare loppen i världen accepterar inga hjälpmedel.
Långlopp
Det finns en hel del andra långlopp runt om i världen. Dessa har ofta det gemensamt att de handlar om att simma över något sund, eller att korsa någon bred kanal. Olikt swimrun har dessa lopp inte vunnit mycket i popularitet och det är sällan fler än ett par hundra personer som har lyckats med bedriften. Exempel på sådana lopp kan vara att simma över Engelska kanalen mellan Dover och Calais, eller att korsa Gibraltar sund mellan Marocko och Gibraltar.
Andra exempel från verkligheten är lopp mellan Nord- och Sydön i Nya Zeeland och mellan Honshu och Hokkaido i Japan. Det finns lopp där man ska simma mellan Irland och Skottland. Förutom simningen över Engelska kanalen, där fler än tusen personer har lyckats fullfölja sträckan under årens lopp, är det ganska få som har lyckats med de övriga långloppen. När man ska simma i dessa långlopp på öppet vatten har man mer än avståndet att klara. Det är ofta strömt och kallt, vilket gör att krafterna sinar fortare. Andra problem kan vara maneter, hajar eller andra djur. På vissa av sträckorna är vindar, vågor eller båttrafik ett stort problem. Dessa lopp är mer för de så kallade äventyrarna, och för att lyckas behövs det en god planering och förberedelse. Att simma långt kan man utmärkt väl göra i sin 25-metersbassäng i det lokala badhuset.