Den vanligaste typen av simning kallas för bröstsim. Det simmade man redan ca 200 år f.kr och det var inte förrän under 1800-talet som andra simstilar började bli vanligare. Crawl hade tidigare används av de nordamerikanska indianerna och den simstilen blev då vanligare på andra håll runt om i världen, bland annat i England. 
Men man ändrade benrörelsen till mer ett saxande än en kick för att minska stänket under tävlingar. Den tredje vanligaste simstilen efter bröstsim och crawl är fjärilssim som kom först under mitten av 1900-talet.
Tävlingssim dök upp i de olympiska spelen 1898. Endast män fick då delta och åtta olika nationer deltog, däribland Sverige. I de tidigare olympiska spelen simmade man i det vatten som fanns tillgängligt, vilket kunde innebära så kalla temperaturer att det ibland nästan blev farligt. Nu för tiden simmar man i tempererade bassänger under tävlingarna. Däremot läggs så kallade Öppet vatten-tävlingar till ibland vid tillfälle. Vid OS i Peking, exempelvis, hade man 10 km Öppet vatten för både damer och herrar. Öppet vatten ses då mer som en terrängvariant av tävlingssim och görs ofta på längre distanser.
Redan år 1900 hade man vattenpolo med på OS. Sporten har sitt ursprung ur Rugbyn, men ganska snabbt efter att den flyttat ner i vattnet blev den mer lik fotboll, eller handboll. År 2000 gjorde de första damlagen i vattenpolo entré på OS, då i Sydney.
1924 intro
ducerade man simhopp på OS. Grenen blev mycket populär och ändrades inte över huvud taget förrän under 2000-talet. Då introducerade man parhopp.
Under 80-talet introducerades ännu en OS-gren i vattnet: Konstsim. Även om det låter så på namnet, har konstsim inte mycket med simning att göra. Det liknar mer en form av vattenbalett som utförs i grupp. Det är en mycket teknisk sport som handlar mycket om koordination.
Kvinnors medverkan i simsporten godkändes långt tidigare än i många andra sporter. Redan 1910 godkändes damernas medverkan i tävlingssim i OS. Dock tog det långt längre innan deras medverkan i övriga simsporter godkändes. Det var olika svårt i olika länder. USA och Australien lät inga kvinnor delta från sina länder under många år. Efter påtryckningar från andra länder och kvinnorättsorganisationer tilläts de åka om de bekostade resan själva, samt hade på sig morgonrockar som gick långt ner på benen under all tid som de inte vistades i vatten.